Skara min hemstad – Vad har hänt med dig?

Eller trygghet – goodbye? 

En vän vågar inte låta sin fru gå till jobbet ensam längre. Hon brukar ta en rask promenad över hela stan, som tar 20 minuter. Istället kör han henne tidigt på morgonen. Själv går hon på självförsvarskurs sedan några månader. Och har i likhet med många andra köpt försvarsspray som ligger i handväskan.

”Så länge de tre är på fri fot tar vi inga risker”, säger min vän.

”De tre” är nämligen de okända förövare som överföll en 20-årig kvinna i centrala Skara på påskdagens morgon. Ett brutalt våldtäktsförsök, där kvinnan först förföljdes med bil, sedan klev männen ur och knuffade omkull henne. Två höll fast henne och en försökte slita av henne kläderna, de tafsade på henne och brände henne på handen med en cigarett.

Något fick dem att plötsligt avbryta och de försvann i en svart bil. Inga signalement mer än mörka huvtröjor. Trots att polisen vill ha hjälp från allmänheten. Varför? Sajten Fria Tider uppger att Lidköpingspolisen har uppgifter om att de misstänkta talade på något språk hon inte förstod, vilket även hördes i tv-inslaget på  expressen.se.

Den uppgiften fanns inte i de lokala tidningar som skrev om gruppvåldtäktsförsöket. Inte ens när SkLT skriver om nya uppgifter tar de med detaljen med det främmande språket.

Inte många hade heller gruppvåldtäktsförsök i rubriken. För det var faktiskt ett gruppvåldtäktsförsök, inte bara ett våldtäktsförsök. Det första någonsin i Skara, i alla fall vad jag känner till. En tragisk milstolpe.

En tid innan hade en småbarnsmamma i Skara för övrigt varnat på facebook att några män i en svart bil flera gånger följt efter henne när hon gick med barnvagnen, uppger SkLT. Facebookinlägget delades runt 1000 gånger.

Några andra vänner gick ut med arbetskamrater och åt på restaurang. Ingen vågade ta bussen hem till orten utanför stan som de brukar. Busstationen har blivit något av en no go-zon med ständiga bråk och rån. Jag hörde att en som arbetar på Pressbyrån, som ligger i stationsbyggnaden, redan har slutat. Det var nämligen ett knivrån där för några veckor sedan.

 

Detta i lilla Skara! En sömnig småstad där absolut inget händer. Ett 1000-årigt kulturarv, djäknar, Arn och medeltid, konst och söndagsstängda cafeer. Skara, där jag och många med mig ibland vinglade hem från krogen på 80- och 90-talen, ibland ensamma. Tjejer kunde det på den tiden.

Tidningsrubrikerna är sig inte lika längre. Mordbrand, skadegörelse, rån, våldtäktsförsök, insatsstyrkor, stort polispådrag…Det senare handlar om en ”konflikt mellan olika gäng där flera verbala hot ska ha skrikits. Enligt uppgifter till polisen ska fem-sex personer ha varit inblandade.” Aha. En ledtråd. Gäng, konflikt, skrika. Ingen polisanmälan, inte hittat någon berörd.

En annan ledtråd är tidpunkten. 17.30 på en onsdag. Det talar för att det inte är fyllebråk mellan svenskar. Vi har som i gamla öststatsdiktaturer lärt oss att läsa mellan raderna och plocka upp kodord.

Skara kommun startar nu ”en process med ett långsiktigt integrationsarbete”. De ska ta fram en integrationsstrategi och har tillsatt en integrationsutvecklare. Dessutom ska kommunen anställa väktare till busstationen.

Det sorgliga som ibland griper tag i mig är att de flesta av oss ändå upplever vad som händer, trots att locket läggs på allt negativt som har med invandringen att göra.

Den tysta kunskapen om vad som händer tar sig ändå in i folk, även om de inte får hela bilden.

Även om vi inte öppet diskuterar vad som håller på att hända, hur vårt samhälle omvandlas till oigenkännlighet, till ett samhälle där vi inte känner igen oss och inte är trygga i.  Trots tystnaden fylls vi av den. Den kryper in. Rädslan.

Boys are for pleasure, women are for marriage

I bästsäljaren Flyga Drake av Khaled Hosseini, som utspelar sig i Afghanistan, beskrivs en grym våldtäkt av en pojke. Senare i boken hjälper också huvudpersonen en sexslavpojke i förpubertal ålder att bli fri. Pojken ägs av en vuxen man och behagar och dansar på befallning.

Just övergrepp på pojkar är en barbarisk sedvänja i Afghanistan och andra muslimska länder i regionen med pervers syn på kvinnan och sexualitet. Den starka åtskillnaden mellan könen och kvinnans katastrofala ställning har banat väg för en speciell och destruktiv kultur.

Även om homosexualitet är förbjuden i islam finns det kryphål för att kunna utnyttja minderåriga pojkar som sexslavar. Pojkar, ibland så unga som åtta – tio år, sminkas och kläs ut till kvinnor, tvingas att dansa för män och bjuds ofta runt och utnyttjas sexuellt. Fenomenet kallas  Bacha bazi och  är väldigt utbrett. Det finns dokumenterat att amerikanska FN-soldater chockades över pojkvåldtäkterna när de tjänstgjorde i Afghanistan, men uppmanades att vända bort blicken.

-Boys are för pleasure, women are for marriage.
Det var så det var, alla visste om det.

Första gången jag hörde talessättet var 1976 när jag som tolvåring bodde i FN-kolonin i  Pakistan och i Kashmir, norra Indien. FN-observatörerna pratade om den annorlunda kulturen där homosexuella beteenden bland män var vanligt. Man såg hela tiden män som gick hand i hand på gatorna, hängde på varandra och var väldigt fysiska.

Jag kände även ett obehagligt intresse för mig trots att jag inte ens var tonåring.

Män vi passerade på gatan strök sig mot mig trots att jag var i sällskap med mamma och småsyskon. Det var alltid blickar, ord och låga visslingar. Den ovälkomna uppmärksamheten fick jag leva med och tvingas hantera.

Att  Afghanistan och liknande länder har en så annorlunda syn på kvinnor och sexualitet får givetvis betydelse för oss i Sverige, när så många av dessa män kommer hit. Av de 163 000 personer som sökte asyl förra året var drygt 70 procent män. Drygt 41 000 var afghaner. Av de runt 35 000 ensamkommande unga var 66 procent från Afghanistan, eller mer är 23 000 personer. 92 procent var män eller pojkar.

Många av de ensamkommande har utnyttjats sexuellt både i hemlandet och på vägen till Sverige. Vi vet idag att övergrepp sker både på överfulla asylboenden och hvb-hem där man tränger ihop män med pojkar och att det är mycket svårt att kontrollera och skydda enskilda.

Bland de anmälda sexövergreppen finns en händelse då äldre asylsökande ska ha misshandlat och våldtagit en 12-årig pojke på en åker och filmat övergreppen. Både offer och förövare bor på ett hem för ensamkommande ungdomar i Alvesta. Båda förövarna kommer från Afghanistan och en av dem påstås inte alls vara 15 år som han uppgett utan hela 45 år (!), vilket åklagaren kommer försöka bevisa.

Ett annat rått fall har inträffat i Skåne, där tre 16-åringar utförde en  grov våldtäkt på en  15-åring. Alla inblandade är ensamkommande från Afghanistan som bodde på ett transitboende. 15-åringen var så illa däran psykiskt att han inte klarade av att vittna.

Vill vi att det här blir en del av vår kultur?

Det är ett svek både mot våra svenska barn och mot de barn som drabbas på asylboendena. Det är hög tid att Sverige inför ålderskontroller på ensamkommande så att inte vuxna män bor med pojkar på hvb-hemmen. Det är även en fara för tonårstjejer och killar som sedan ska gå i högstadiet och gymnasiet med de vuxna männen.

Se hela dokumentären om Bacha bazi

 

Nej vi måste inte alls vänja oss vid terror

Terrordådet i Bryssel var inte alls oväntat. Och det kommer att smälla igen.

Har ni tänkt på hur tätt terrordåden i Europa kommer nu?  Stockholm 2010 då självmordsbombaren inte lyckades dra med sig fler än sig själv i döden, 2014 judiska museet i Bryssel, 2015 Paris Charlie Hebdo, Köpenhamn, Paris igen och nu, 2016, Bryssel.

I nyhetsrapporteringen trycker man på att Belgien har haft problem i området Molenbeek.  Även om det inte har gått lika långt, har vi även i Sverige områden där polisen inte har kontroll, 55 no go-zoner.

Belgien har flest jihadister  i Europa, uppskattningsvis 300-350. Men det är tyst om att Sverige ligger på god tvåa, med runt 300.

Det tänkte jag på när Dan Eliasson var uppklädd i polisuniform – han är inte polis utan tjänsteman- i Aktuellt-studion. Liksom flera ledande politiker levererade han sitt intetsägande ”tankar går till de drabbade” och ”de ska inte få förstöra vårt öppna samhälle”.

Vårt öppna samhälle som gjort att jihadister har ett ”safe haven” i vårt land. Sverige har Europas flataste lagstiftning mot jihadister.

Mona Sahlin (S), samordnaren för våldsbejakande extremism, har som i princip enda åtgärd inrättat en telefonlinje för anhöriga. Och obefintliga kontroller har gjort att vi inte vet vilka vi har släppt in. I den stora migrationsströmmen i höstas och vintras har IS smugglat in anhängare.

Säpo har hittat ett 20-tal återvändare från Syrien som bedöms utgöra ett hot för Sveriges säkerhet. Dessa kan dock inte utvisas eftersom det råder verkställighetshinder för utvisningar dit.

Det kom också ett stort antal unga män till Sverige som inte ville söka asyl. Polisen lät dem komma in i landet och gå under jorden. Man kan undra vad de gör nu och vad deras syfte är.

Terrorn är ett angrepp på vårt västerländska sätt att leva, med frihet och demokrati. Det hjälper inte att säga att vi ska leva som vanligt, inte vara rädda och vänja oss vid att vi numera har terrorhot i Europa.

Sverige måste agera, stänga moskéer som sprider våldsbejakande islamism, fängsla och utvisa jihadister, strypa bidrag och pass om man åker till Syrien.

Politiker som oansvarigt låtit människor okontrollerat flöda in över gränserna är medansvariga till situationen vi nu har i Europa, med fruktansvärda terrordåd.

 

 

 

 

Taharrush Norge

Lyssna på intervjun med svenska Helene och Sara som råkade ut för taharrush i Norge. 

När Helene tittade upp såg hon närmare tolv killar som kom emot dem. Innan hon hunnit resa sig stod minst fem av dem runt henne.  

Svenska Helene, 19,  var ute på krogen i Oslo med kompisen Sara. Det var lång kö till toaletten och de smet över gatan in i en liten park för att lätta på trycket. 20 sekunder senare när Helene hade satt sig ner och lyft upp klänningen, såg hon en surrealistisk syn. En stor grupp utländska killar i 20-25-årsåldern kom rakt emot henne.

-Det var som om de hade väntat precis tillräckligt länge för att ingen skulle förstå att de gick efter oss.

Killarna rörde sig målmedvetet. Helene kan inte minnas exakt hur många de var, men det kan ha varit mellan sju och tolv stycken.

-Det verkade planerat, de visste precis vad de skulle göra.

Innan Helene hunnit ställa sig upp stod minst fem av dem runt henne.

-Jag försökte resa mig och fick panik.

Allt gick så fort. De som inte fick plats att nå Helene fortsatte mot Sara en bit bort.

-Så började de ta på mig, på benen, magen, försökte ta på rumpan. Det enda jag gjorde var att koncentrera mig på att ta bort händer från min kropp.

Hon såg att Sara hade killar runt sig också.

-Jag blev panikslagen och tänkte att vi måste komma härifrån.

Sara tjafsade med killarna som omringade henne. En stöddig kille som verkade bestämma över de andra försökte kyssa Sara.

-Han var mycket obehaglig och sa: ”Jag gör precis vad jag vill med dig, vi ska leka en liten lek du och jag”.

Sara upplevde att han verkligen trodde att han kunde göra vad han ville med henne.

Både Helene och Sara lyckades till sist slita sig loss. Ändå  fortsatte killarna att följa efter tjejerna tills de var tillbaka på nöjesgatan bland allt folk.

-Då var killarna inte alls på det sättet längre, då gjorde de ingenting.

Helene och Sara var upprivna och pratade med en vakt på nöjesstället. Sedan hämtade de sina jackor och åkte hem. Sara bröt ihop totalt och grät i flera timmar. Helene kände sig chockad och förvirrad.

-Efteråt tänkte jag att jag ändå haft lite kontroll även om allt hände så fort. Om jag hade druckit mer eller varit ensam, då hade det varit helt kört, säger Helene.

Det var också med tanke på andra tjejer som de valde att polisanmäla. Den norska polisen tog händelsen på stort allvar.

-De frågade om allt och spelade in förhöret. Det finns övervakningskameror i området som de ska kolla noga och vi kan få komma på fotokonfrontation.

Händelsen har påverkat Helene mycket mer än hon trodde det skulle göra.

-Först tänkte jag ”Är det ens så allvarligt?” De kom ju aldrig åt vad de ville. Men nu när jag ser ett gäng med utländska killar får jag ont i magen.

Hon tror att tjejer över lag kommer att ändra sitt beteende. Sara undviker numera att gå ut ensam när det är mörkt.

-Själv tänker jag mycket mer på att inte gå själv och kommer förmodligen att köpa en försvarsspray.

Ibland har de pratat om hur det skulle varit om det varit svenska eller norska killar.

-Då skulle det vara en mycket större grej, men det skulle aldrig hända. Det är hemskt att säga, men det här är vanligt. Ingen blir chockad när man berättar.

(Helene och Sara heter egentligen något annat.)

Utegångsförbud på Kvinnodagen 2016

Vad finns att säga idag, Kvinnodagen 2016 i Sverige? Från att ha kallats världens mest jämställda land, framträder vi numera med glorian inte bara på sned utan nedtrampad i smutsen. Efter våldtäktsförsök, misshandelsfall och ofredanden varnar Östersundspolisen kvinnor för att gå ensamma utomhus. I praktiken vad som kan liknas vid undantagstillstånd för kvinnor.

”Vi tycker att våldet i vissa fall är grovt såklart. När man attackerar mot hals och ansikte och ger sig på ett våldtäktsförsök. Vi tycker också att det är grovt när man går på tioåriga barn. Det tycker vi sticker ut”, säger polisområdeschef Stephen Jerand.

Han påpekar att våld i offentliga miljöer inte är helt ovanliga när män blir berusade och osams runt stängningsdags av krogarna.

”Men det vi ser här är onaturligt. I inget fall finns det tecken på att någon gärningsman har varit påverkad. Tvärtom. Det sticker också ut. Det är därför vi går ut med den här försiktighetsprincipen.”

Kvinnor har blivit i minoritet i Sverige på grund av alla ensamma asylsökande män, uppåt 70-80 procent av de som kommer. Idag har vi en snedfördelning värre än i Kina. Det har förstås mycket att göra med ökande våldtäkter, våldtäktsförsök, och sextrakasserier på badhusen. Vi omnämns som rape-capital numera och ligger först i världen, med undantag av Sydafrika.

Vi har fått lära oss det nya ordet Taharrush. Sextrakasserier av nyanlända utländska män i grupp. Nyårsafton i Köln, Kalmar och Kungsträdgården chockade alla. Taharrush, en bestialisk sedvänja från arabvärlden, där kvinnor omringas av en mobb med män som tafsar, våldtar och stjäl. Ibland lynchas kvinnan eller dör av skadorna. CBS-journalisten Lara Logan var ett av de mest kända offren, på Tahrirtorget i Kairo 2011.

Landets kända feminister är tysta. Men det finns motstånd. Eventet Av-slöjad kvinnodag i Tensta, med skribenten och folkbildaren Jan Sjunnesson i täten och så Femen, aktionsgrupp med Aliaas Elmahdy, som gjorde en barbröstad aktion på ett möte i Fittja som försvarade slöjan. Samt Mona Walter, somalisk numera dödshotad exmuslim, som ihärdigt kämpar för rätten att få välja bort islam.

Och alla andra som bloggar, skriver och delar för att väcka opinion. Ni är de verkliga kämparna för kvinnors rättigheter idag.

Nakenaktion mot hijab

Aliaa Elmahdy ”Not an awra, inte en förbjuden kroppsdel”. Bild: Femen Sweden

-Hijab är en extrem och strikt version av den sexistiska kultur som västerländska feminister kämpar mot, men många feminister gör undantag för hijab och ser det till och med som feministiskt.” -Aliaa Elmahdy

Aliaa Elmahdy, människorättsaktivist med ursprung i Egypten, tog av sig på överkroppen och visade skrivet på sin nakna kropp: ”Inte min Awra”, vilket betyder ”Inte en förbjuden kroppsdel”. Hon höll också upp ett plakat med texten: ”Hijab är sexism, inte antirasism”.

Det var Aktionsgruppen Femen Sweden som gjorde en barbröstad aktion på Mångkulturellt centrum i Fittja, två dagar innan kvinnodagen. Där hölls ett event för slöjan, hijab, som politiskt motstånd mot rasism. Man skulle diskutera ”hijaben som verktyg i kampen för värdighet och respekt”. Några av deltagarna var America Vera-Zavala och Mattias Gardell, förutom beslöjade kvinnor. Aliaa vänder sig emot att de presenterar hijab som feministisk och antirasistisk.

-Jag tror att sådan marknadsföring av hijab är skadligt för kvinnor från muslimska familjer, för kvinnans ställning i allmänhet och för icke-muslimer i länder med muslimsk majoritet.

Aliaa Elmahdy är känd som  ”den nakna bloggerskan” från den arabiska våren i Egypten, som blev dödshotad och har  fått asyl i Sverige och som gjort flertalet omskrivna femenaktioner sedan dess.

-När jag talar om hijab, talar jag inte om ett tygstycke, utan om en komplett uppsättning regler för hur kvinnor ska bete sig, dölja sig och dra sig tillbaka. En beslöjad kvinna skulle till exempel inte tillåtas ha rörelsefrihet eller sexuell frihet, säger Aliaa Elmahdy.

Aliaa Elmahdy och Jenny Wenhammar, Femen Sweden, på Mångkulturellt centrum i Fittja.
Bild: Femen Sweden