Svenska Nationaldagen = Stora Mångkulturdagen

Det är ironiskt att den muslimska högtiden ramadan i år startar just idag, på Sveriges nationaldag. Sverige som i så mycket lägger sig platt för islams alla uttryck och som låter islam flytta fram positionerna inom snart sagt alla områden.

Idag då Sveriges nationaldagsfirande på många orter blivit en dag för politiker att åka ut till något invandrartätt område och att lämna ut diplom till “nya svenskar”.

Ännu ett tillfälle, då man lite ursäktande gömmer undan våra svenska traditioner och värderingar, för att istället koncentrera sig på mångkultur, med en ängslighet över att någon kanske känner sig kränkt annars.

I Tidaholm firades dagen med Mångkulturkalas liksom på många andra platser. Det ska också lagas mat från hela världens hörn och visas upp. Skulle de som kommit hit inte lära sig om oss svenskar denna dag istället för tvärtom?

I Vingåker hoppar man över nationaldagsfirandet i år, man “la krutet på Mångfaldsfestivalen”. På Vänsterpartiets officiella Facebook-sida kan man läsa ”Ramadan Mubarak” men inget om den svenska nationaldagen, skriver Nima Gholam Ali Pour. Varför är islam viktigare än den svenska nationalstaten för Vänsterpartiet?

Vi får liksom inte bejaka det som är svenskt. Jag minns de oroliga blickarna förra nationaldagen i Skara, då folk såg sig oroligt omkring innan de försiktigt viftade lite på de utdelade svenska pappersvimplarna.

Andra folk får vara stolta, samer, judar, kurder, norrmän. Men inte svenskar, i alla fall inte om man inte inkluderar all världens olika nationaliteter som kommit hit i samma definition.

Varför kan vi inte få ha vår nationaldag i fred?

Det ljumma och tvekande nationaldagsfirande har vi haft sedan lång tid tillbaka om man jämför med Norges bejakande festligheter och stolthet. Det är kanske därför vi så lättvindigt har låtit dagen intas av mångkulturfirande istället.

Ramadan ges stort utrymme eftersom månadsfirandet börjar just just idag. Ica hade till och med “glömt” att det var nationaldagen, men lyfte fram ramadan, vilket bland annat Tobbes medieblogg uppmärksammat. SvD skriver om en ny kampanj – prova på ramadan- som sägs vara mot extremism.

Motfrågan är ju: Varför inte prova att leva lite kristet eller sekulärt? Utan slöjor och könssegregering, med handskakning även med kvinnor.

Jag minns förra sommaren då det var ramadan under en sanslöst het fotbollscup. En ung muslim från Bert Karlssons asylboende hade spelat ett tag i tolvårslaget. Han ansträngde sig hårt i match efter match utan att varken äta eller ens dricka vatten.

Efter ett tag var vi föräldrar plågsamt medvetna om att vattnet som återställde vätskebalansen på de kämpande barnen inte gällde honom. Hans far hade förbjudit det och inget kunde få pojken att ändra sig.

Tränaren kämpade med om pojken skulle tas ur cupen eller inte. Till slut orkade inte pojken mer utan låg och skakade i skuggan. Som tur var återhämtade han sig. Men det förtog glädje över cupen att oroa sig över att pojken skulle få värmeslag bara utav ren idioti och otidsenliga regler, samt vår handfallenhet inför dem.

Vi har ett tungt arbete framför oss att ta tillbaka stoltheten över det svenska och stå för det. Och att kräva respekt för och anpassning till det som är vårt sätt.

Våra värderingar med demokrati, yttrandefrihet och frihet för barn och kvinnor är något vi ska vara enormt stolta över. Det är värderingar som har byggt hela västs välstånd och det goda samhälle vi har vuxit upp i.

Jag hissar min flagga för Sverige idag och för vår värdefulla svenska kultur.