Att fortsätta uppmuntra ”ankarbarn” är inte humant

 

Lokaltidningen har ännu en artikelserie på temat ”de flyr för sina liv”, synbarligen iscensatt för att vi ska tycka synd om, ”ta ansvar” och fortsätta vilja betala med våra skattepengar. Den här gången hade man valt att lyfta fram de ensamkommande flickorna.

Zahra från Afghanistan, då 14 år, flydde med hela familjen, mamma, pappa och två systrar till Pakistan. Sedan fick hon veta att hon måste åka vidare, ensam. Smugglare betalades och Zahra uppger att hon varken hade något val eller fick förklaring till varför.

Troligtvis därför att det inte fanns någon ung man som kunde göra resan till Sverige som ankarbarn. Zahra offrades för att hela familjen skulle kunna komma till Sverige.

Zahra utstod gud vet vad under åtta nio månader och uppger att ”hon dog”under resan. Var och en kan föreställa sig vad en ensam 14-årig flicka kan råka ut för i länder och kulturer där en kvinna inte är värd mer än en slav och där en ensam kvinna utan manligt sällskap ses som en hora och fritt villebråd.

I artikelserien berättar man även att Unicef kritiserar Sverige för att inte klara av att ta hand om flickorna som kommer. Man kan inte skydda dem ordentligt på asylboendena.

”Olämpliga boendearrangemang – till exempel när ensamma flickor placerats i gruppboenden med pojkar eller uppslitande förflyttningar-/…/”

Inte nog med att Sverige ska ha råd att ta emot alla dessa ensamma, för minimum 2900 kronor per dygn, vi ska också klara att hålla dem åtskilda från hotfulla män från deras egen kultur.

Det är Sveriges regering som genom sin politik uppmuntrar att familjer från dysfunktionella tredje världen-länder skickar fler unga människor att genomlida en sådan resa. När man lockar med höga bidrag från dag ett för hela familjer på livstid, utan motprestation, blir det ett oemotståndligt lockbete. När bidragen är högre, ålderskontrollerna obefintliga och det lönar sig att skicka iväg sina unga, ja då blir det rekordstor invandring till just Sverige.

Jag känner flera personer som jobbar som gode män och i övrigt inom asylindustrin och har hört många berättelser om hur de ensamkommande ungdomarna och unga vuxna har farit illa på resan. Några berättelser tangerar det som Zahra berättar om – att ”de dog”, det är för traumatiskt att minnas, de vill inte prata om vad som hänt. I Afghanistan finns förutom bottenlös diskriminering av kvinnor också den motbjudande sedvänjan att sexutnyttja unga pojkar som jag tidigare skrivit om här.

Att offra ett barn för att hela familjen ska få högre levnadsstandard och en framtid ses av vissa som naturligt. För oss i Sverige är det stötande och borde stoppas omgående, särskilt när det blir på bekostnad av ett sämre samhälle för våra egna barn och barnbarn.

Höga skattehöjningar ser ut att vänta för att kunna finansiera migrationen och alla ensamkommande. Enligt siffror från EU sökte sig nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, till just Sverige. Förra året tog Sverige emot 35 000 ensamma, varav cirka 3000 var flickor.

Vårt välfärdssystem tål inte i längden en obalans där det betalas ut i högre utsträckning som det sätts in. Även om åtdragningar på migrationspolitiken har skett kommer fortfarande runt 500 asylsökanden i veckan. I Migrationsverkets senaste  prognos, mittenalternativet, beräknas det komma 60 000 asylsökanden i år, eller en stad av Skövdes storlek.

Zahra i artikeln berättar om att hon skickades iväg av familjen som nu väntar i Pakistan på att hon ska ta dem hit. Hon är alltså inte ensam. Hela familjen finns. Men de valde att offra henne för ett liv i ekonomisk trygghet.

Det är inte heller ett giltigt asylskäl att vara ”barn” eller att vilja få ett bättre liv. Det finns hur många sådana här historier som helst, se bland annat Merit Wagers blogg.

Att genom politiken fortsätta bidra till att fler unga flickor och pojkar skickas iväg som ankarbarn är inte humant – tvärtom.

Boys are for pleasure, women are for marriage

I bästsäljaren Flyga Drake av Khaled Hosseini, som utspelar sig i Afghanistan, beskrivs en grym våldtäkt av en pojke. Senare i boken hjälper också huvudpersonen en sexslavpojke i förpubertal ålder att bli fri. Pojken ägs av en vuxen man och behagar och dansar på befallning.

Just övergrepp på pojkar är en barbarisk sedvänja i Afghanistan och andra muslimska länder i regionen med pervers syn på kvinnan och sexualitet. Den starka åtskillnaden mellan könen och kvinnans katastrofala ställning har banat väg för en speciell och destruktiv kultur.

Även om homosexualitet är förbjuden i islam finns det kryphål för att kunna utnyttja minderåriga pojkar som sexslavar. Pojkar, ibland så unga som åtta – tio år, sminkas och kläs ut till kvinnor, tvingas att dansa för män och bjuds ofta runt och utnyttjas sexuellt. Fenomenet kallas  Bacha bazi och  är väldigt utbrett. Det finns dokumenterat att amerikanska FN-soldater chockades över pojkvåldtäkterna när de tjänstgjorde i Afghanistan, men uppmanades att vända bort blicken.

-Boys are för pleasure, women are for marriage.
Det var så det var, alla visste om det.

Första gången jag hörde talessättet var 1976 när jag som tolvåring bodde i FN-kolonin i  Pakistan och i Kashmir, norra Indien. FN-observatörerna pratade om den annorlunda kulturen där homosexuella beteenden bland män var vanligt. Man såg hela tiden män som gick hand i hand på gatorna, hängde på varandra och var väldigt fysiska.

Jag kände även ett obehagligt intresse för mig trots att jag inte ens var tonåring.

Män vi passerade på gatan strök sig mot mig trots att jag var i sällskap med mamma och småsyskon. Det var alltid blickar, ord och låga visslingar. Den ovälkomna uppmärksamheten fick jag leva med och tvingas hantera.

Att  Afghanistan och liknande länder har en så annorlunda syn på kvinnor och sexualitet får givetvis betydelse för oss i Sverige, när så många av dessa män kommer hit. Av de 163 000 personer som sökte asyl förra året var drygt 70 procent män. Drygt 41 000 var afghaner. Av de runt 35 000 ensamkommande unga var 66 procent från Afghanistan, eller mer är 23 000 personer. 92 procent var män eller pojkar.

Många av de ensamkommande har utnyttjats sexuellt både i hemlandet och på vägen till Sverige. Vi vet idag att övergrepp sker både på överfulla asylboenden och hvb-hem där man tränger ihop män med pojkar och att det är mycket svårt att kontrollera och skydda enskilda.

Bland de anmälda sexövergreppen finns en händelse då äldre asylsökande ska ha misshandlat och våldtagit en 12-årig pojke på en åker och filmat övergreppen. Både offer och förövare bor på ett hem för ensamkommande ungdomar i Alvesta. Båda förövarna kommer från Afghanistan och en av dem påstås inte alls vara 15 år som han uppgett utan hela 45 år (!), vilket åklagaren kommer försöka bevisa.

Ett annat rått fall har inträffat i Skåne, där tre 16-åringar utförde en  grov våldtäkt på en  15-åring. Alla inblandade är ensamkommande från Afghanistan som bodde på ett transitboende. 15-åringen var så illa däran psykiskt att han inte klarade av att vittna.

Vill vi att det här blir en del av vår kultur?

Det är ett svek både mot våra svenska barn och mot de barn som drabbas på asylboendena. Det är hög tid att Sverige inför ålderskontroller på ensamkommande så att inte vuxna män bor med pojkar på hvb-hemmen. Det är även en fara för tonårstjejer och killar som sedan ska gå i högstadiet och gymnasiet med de vuxna männen.

Se hela dokumentären om Bacha bazi