Det kokar i Mariestad – våldtäktssommaren 2016

Vingsjön, Axvall 2016

Sommaren 2016 går till historien som våldtäktsommaren. Sommaren då konsekvenserna av massinvandringen av speciellt unga män från Mellanöstern och Afrika blev synlig för  många fler i vårt land. Sexuella ofredanden på festivaler har ökat från 10 anmälningar till 111 på ett år, en tiodubbling. I Kalmar län fick polisen under en vecka in tre anmälningar om gruppvåldtäkt och en anmälan om försök till gruppvåldtäkt, där sex män överföll en kvinna som räddades av tre andra.

I den lilla lugna staden Mariestad har det kokat av indignation sedan i april, alltsedan barnvåldtäkten på en 13-åring i Sjöhagsparken.

I början av juli skedde en ny barnvåldtäkt på en 14-årig flicka, av två unga män. I slutet av juli var det dags igen, en 20-årig Mariestadskvinna polisanmälde gruppvåldtäkt av två  män som inte pratade svenska.

Några dagar senare gick tre män till attack mot ett ensamkommande-boende och krossade elva fönsterrutor. Ingen kom till skada, men männen ska ha ropat ”sluta att våldta våra svenska tjejer” i samband med attacken.

Enligt en väl delad insändare av Inger Dernroth, pensionerad journalist och god man för ensamkommande sedan fem år, har barnvåldtäkten av 13-åringen väckt ett raseri av sällan skådat slag.

”Det som främst utlöste raseriet var att våldtäktsmannen som straff fick skyddstillsyn i 18 månader i stället för fängelse och utvisning, som allmänheten nog hade väntat sig.”

Åklagaren avstod från att yrka på utvisning, enligt Mariestads-Tidningen, därför att ”Han hade trots allt etablerat sig väl i landet och det gick bra för honom. Då kändes det oskäligt att yrka på utvisning”.

Inger Dernroth fortsätter.

”När jag läser domen inser jag, inte oväntat, att den dömde killen inte har förstått särskilt mycket om vilka lagar och regler vi har i Sverige. Han anser inte att han har någon som helst skuld i det inträffade, utan skyller på sitt offer.”/…/ ”Vad beror det då på, att våldtäktsmannen inte förstår och inser? Jo, trots att han har vistats i Sverige i tre år och bott på ett asylboende, verkar han inte veta mycket om de skyldigheter han har och vilka normer och krav som gäller i vårt land.”

/…/

”I stället för ånger hävdar han och hans advokat att han egentligen är tre år yngre än 20, som det står på hans uppehållstillstånd.”

Vi som följer debatten vet att detta är ett vanligt scenario. Många förövare går fria eller får  milda straff på grund av sin påstått låga ålder.

De nordafrikanska män som begick en grym gruppvåldtäkt vid Fåfängan på Södermalm uppgav låg ålder med följden att tre dömdes till sluten ungdomsvård och en fjärde gick fri. Det har nu visat sig att en av männen enligt Interpol var över 20 år.

Inger Dernroth anser att det förekommer ”ett mesande utan like med dessa ungdomar”. Hon talar om att man måste ställa mera krav på dessa killar samt ge introduktion direkt vid ankomsten. Tyvärr tror jag inte det räcker med information.

Sverige tog emot 35 000 ensamkommande bara förra året, vilket är hälften av vad alla övriga EU-länder har tagit emot. Det olyckliga överskottet av unga män skapar i sig våld och då de flesta ensamkommande uppger åldern 16 eller 17 år  beräknas det finnas 165 pojkar per 100 flickor i åldersgruppen 13-17 år redan i år. Stora kulturskillnader bidrar till att männen har svårt att hitta en partner, att integreras och etablera sig. Familjer från samma kultur som bor i Sverige vill ogärna gifta bort döttrar till män utan familj eller känd historia.

Mest tragiskt är det för svenska flickor och kvinnor vars frihet nu beskärs. Våldtäkter och ofredande av invandrade män i grupp blir rubriker i princip varje dag. Övergrepp som begås varje tid på dygnet, på platser som tidigare ansetts säkra, över hela landet.

Lägg därtill ett rättsväsende som i få fall, 22 procent (RUT Rapport 2015:2032), yrkar på utvisning efter sexbrott. Ett exempel är en överfallsvåldtäkt i Falköping där en eritrean körde upp sin knytnäve och eventuellt även en flaska i underlivet på offret. Rätten ansåg  inte att brottet var tillräckligt grovt för utvisning.

Lagändringar måste till. Kan man begå en grym våldtäkt ska man också straffas i paritet med det. Inte ges några månaders skyddstillsyn. Utvisning måste ske i de fall det är möjligt.

Straffet måste uppfattas som rättmätigt av offren och deras familjer, som fått sina liv slagna i spillror. Hårdare straff kan även fungera avskräckande. Nu ses svenskt rättsväsende som svagt och del av en kultur helt ur stånd att skydda sina kvinnor. Kulturkrocken är gigantisk mellan det svenska samhället och män från dysfunktionella samhällen som är mycket farliga för kvinnor, vilket bland annat professor Karl Olov Arnstberg utvecklar här.

När jag läser om allt grovt övervåld bland annat i samband med våldtäkter, funderar jag på Linda Staafs uttalande, chef för polisens underrättelseenhet på Nationella Operativa Avdelningen: ”Nyanländas överrepresentation i olika former av sexuella övergrepp kan bero på att de har en annan kvinnosyn än majoritetsbefolkningen, men också på att de faktiskt har en helt annan människosyn”.

Det är bråttom nu. Annars är risken att alltfler svenska kvinnor utsätts för grovt sexuellt våld, samtidigt som fler män får nog och tar lagen i egna händer.

 

 

 

Att fortsätta uppmuntra ”ankarbarn” är inte humant

 

Lokaltidningen har ännu en artikelserie på temat ”de flyr för sina liv”, synbarligen iscensatt för att vi ska tycka synd om, ”ta ansvar” och fortsätta vilja betala med våra skattepengar. Den här gången hade man valt att lyfta fram de ensamkommande flickorna.

Zahra från Afghanistan, då 14 år, flydde med hela familjen, mamma, pappa och två systrar till Pakistan. Sedan fick hon veta att hon måste åka vidare, ensam. Smugglare betalades och Zahra uppger att hon varken hade något val eller fick förklaring till varför.

Troligtvis därför att det inte fanns någon ung man som kunde göra resan till Sverige som ankarbarn. Zahra offrades för att hela familjen skulle kunna komma till Sverige.

Zahra utstod gud vet vad under åtta nio månader och uppger att ”hon dog”under resan. Var och en kan föreställa sig vad en ensam 14-årig flicka kan råka ut för i länder och kulturer där en kvinna inte är värd mer än en slav och där en ensam kvinna utan manligt sällskap ses som en hora och fritt villebråd.

I artikelserien berättar man även att Unicef kritiserar Sverige för att inte klara av att ta hand om flickorna som kommer. Man kan inte skydda dem ordentligt på asylboendena.

”Olämpliga boendearrangemang – till exempel när ensamma flickor placerats i gruppboenden med pojkar eller uppslitande förflyttningar-/…/”

Inte nog med att Sverige ska ha råd att ta emot alla dessa ensamma, för minimum 2900 kronor per dygn, vi ska också klara att hålla dem åtskilda från hotfulla män från deras egen kultur.

Det är Sveriges regering som genom sin politik uppmuntrar att familjer från dysfunktionella tredje världen-länder skickar fler unga människor att genomlida en sådan resa. När man lockar med höga bidrag från dag ett för hela familjer på livstid, utan motprestation, blir det ett oemotståndligt lockbete. När bidragen är högre, ålderskontrollerna obefintliga och det lönar sig att skicka iväg sina unga, ja då blir det rekordstor invandring till just Sverige.

Jag känner flera personer som jobbar som gode män och i övrigt inom asylindustrin och har hört många berättelser om hur de ensamkommande ungdomarna och unga vuxna har farit illa på resan. Några berättelser tangerar det som Zahra berättar om – att ”de dog”, det är för traumatiskt att minnas, de vill inte prata om vad som hänt. I Afghanistan finns förutom bottenlös diskriminering av kvinnor också den motbjudande sedvänjan att sexutnyttja unga pojkar som jag tidigare skrivit om här.

Att offra ett barn för att hela familjen ska få högre levnadsstandard och en framtid ses av vissa som naturligt. För oss i Sverige är det stötande och borde stoppas omgående, särskilt när det blir på bekostnad av ett sämre samhälle för våra egna barn och barnbarn.

Höga skattehöjningar ser ut att vänta för att kunna finansiera migrationen och alla ensamkommande. Enligt siffror från EU sökte sig nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, till just Sverige. Förra året tog Sverige emot 35 000 ensamma, varav cirka 3000 var flickor.

Vårt välfärdssystem tål inte i längden en obalans där det betalas ut i högre utsträckning som det sätts in. Även om åtdragningar på migrationspolitiken har skett kommer fortfarande runt 500 asylsökanden i veckan. I Migrationsverkets senaste  prognos, mittenalternativet, beräknas det komma 60 000 asylsökanden i år, eller en stad av Skövdes storlek.

Zahra i artikeln berättar om att hon skickades iväg av familjen som nu väntar i Pakistan på att hon ska ta dem hit. Hon är alltså inte ensam. Hela familjen finns. Men de valde att offra henne för ett liv i ekonomisk trygghet.

Det är inte heller ett giltigt asylskäl att vara ”barn” eller att vilja få ett bättre liv. Det finns hur många sådana här historier som helst, se bland annat Merit Wagers blogg.

Att genom politiken fortsätta bidra till att fler unga flickor och pojkar skickas iväg som ankarbarn är inte humant – tvärtom.