Mina upplevelser på en tidningsredaktion

Ernius_6399_web

Alla redaktioner i vårt område var samlade. Det liknade ett väckelsemöte. Redaktionschefen var ditrest från koncernens huvudkontor och berättade om hur vi lokaltidningar skulle jaga Sverigedemokraterna. Det var inför valet 2014.

”Vi ska granska dem, allt med dem. Dra fram deras historia, sätta åt dem. Bedriva agendajournalistik.”

Och det blev mycket riktigt en mängd artiklar om SD, negativa.

Jag var tyst då på mötet, liksom alla andra. Men det skrek i mig. Är det inte sanningen vi ska rapportera om? Varför ska vi attackera ett visst demokratiskt valt parti?

Tidigare inlärning, att alltid försöka mörka om det var en invandrare som begått brott, exempelvis, var litet i jämförelse. Det gick automatiskt. Men det här. Ett av partierna skulle särbehandlas och det utan rimlig anledning. Det som varit underförstått tidigare blev nu knivskarpt.

Jag mindes att jag hade intervjuat Jimmie Åkesson inför valet 2010, och min vinkel hade givetvis varit att sätta åt honom. Han var ju ”ond”, det gällde bara att försöka avslöja detta.

Jag skäms för mina tankar idag, men är samtidigt glad att jag stod jag upp för det jag fick fram i intervjun, och skrev neutralt om hans politik.

Det fick en kollega att angripa mig. Rasande frågade hon hur jag kunde ställa upp på Åkessons politik, att han hatar invandrare, med mera. Det var chockerande att bli angripen av mina egna för att skriva neutralt.

Jag bevakade alla partier på samma sätt i valet och vägrade sätta epitet framför partinamnet, som ”främlingsfientliga” eller andra brukliga uttryck.

Mer och mer upptäckte jag att jag levde i två parallella verkligheter.

Jag läste alternativ och utländsk media och såg diskrepansen. På dagarna var jag fast i skruvstädet på redaktionen där det svors över att SD fick för många röster i valet och där åsiktskorridoren trängde ut viktiga ämnen.

Det fick inte framkomma något negativt i invandringens spår, det enda tillåtna var att mata på med positiva goda exempel. Det var en surrealistisk tillvaro, för att använda ett aktuellt uttryck…

En gång när jag skulle skickas ut på ett flyktingreportage, där några inte skulle få stanna, deklarerade jag att jag inte tänkte skriva något snyftreportage. Ok, sa chefen och gav uppdraget till en annan reporter.

Jag fortsatte att lyfta fram ämnen jag ville belysa. Hedersrelaterat våld, tvångsgifte, imamens syn på IS. Jag intervjuade en kvinna utsatt för så kallat kärleksbedrägeri, sol- och vårande som organiseras i stor skala bland annat från Nordafrika. Cheferna diskuterade grundligt publiceringen av att bedragaren hade ”nordafrikanskt ursprung”, men jag fick igenom det. Det var 2013. Idag hade det kanske inte varit möjligt att publicera.

I en intervju om tiggeri skrev jag som polisen Lucaci med rumänsk bakgrund sa. Det vill säga jag censurerade honom inte när han berättade om romers brott och tiggeri.

Artikeln citeras fortfarande, senast i professor Arnstbergs och journalist Sandelins bok Nötskalet. Arnstberg som för övrigt är etnologiprofessor med specialitet romer.

Det blev en av de mest klickade artiklarna någonsin på min tidning, den har levt i flera år. Till och med Uppdrag Granskning ringde mig och ville ha kontaktuppgifter till polisen Lucaci, som inte svarade när de försökte nå honom. Jag blev dock kopplad till honom och han sa då att han var trött på att bli uppringd och ville inte vara slagträ i debatten.

Jag fortsatte komma med förslag på morgonmötena, som brukligt är. Men mina förslag – om de handlade om något som rörde romer eller invandring med ”fel” vinkel – föll platt till marken. Jaha. Nästa förslag?

Ett exempel. Moskébygget gick igenom byggnadsnämnden, finansieringen ville stiftelsen inte uppge. Jag föreslog en uppföljning för att få svar.

En kollega suckade och sa: ”vad spelar det för roll vem som finansierar?” och ”vi har faktiskt religionsfrihet i det här landet.”

Eller, jag fick ett tips om att en romsk tiggarboss hade misshandlat en ung svensk kille som hade råkat slå ut en tiggarmugg. Jag ville kolla upp storyn. Jag avfärdades med ”vi får se när det kommer upp på tingsrätten”.

En dag skulle jag skriva om en konstnär som gjort ett examensarbete om tiggeri. Lokala politiker skulle debattera i samband med detta.

Min nyhetschef tycktes väldigt obekväm att skicka ut mig på detta rutinuppdrag. Han svamlade om etiska pressregler. Vad menar du, sa jag, jag är utbildad och har 15 års erfarenhet. Han kunde inte ge mig något rakt svar.

Jag kokade inombords och skrev en återhållsam sarkastisk text. En läsarkommentar: ”En av de roligaste nyheterna jag läst på länge. Lyteskomik när den är som bäst.” Det gjorde min dag, mitt i all frustration. En kommentar som för övrigt inte längre finns där.

En av mina numera före detta kollegor skrev ett pm på facebook en natt. ”Och du kallar dig journalist. Du delar främlingsfientligt material på fb. Du är ingen riktig journalist”.

Jag tänkte sorgset att för den personen var en riktig journalist en med rätt åsikter.

Annonser

53 thoughts on “Mina upplevelser på en tidningsredaktion”

      1. Är inte alls yrkesverksam inom media men arbetade för ca tio år sedan på ett projekt, då hade jag nöjet att ofta att lunch på en lokal restaurang dit många journalister valde att gå och äta. Efter ett tag så kände de igen mig då jag ofta åt där och undrade de vem jag var, det slutade med att jag åt lunch med dem. Mina arbetskollegor var nämligen hälsofreaks med lunchlåda så jag fick gå ut och äta själv. Journalisterna hade ofta med sig ett exemplar av den egna tidningen till lunchbordet och samtalet hamnade ofta utifrån vad som stod i den egna tidningen. Gårdagens tidning, eller något provtryck, jag minns inte riktigt. Men det var dagsaktuella händelser.

        Vid något tillfälle kom vi att prata om ‘klimathotet’ och någon annan gång om invandringen. Då berättade de att de gjorde omfattande researcharbete på detta med klimathoten och om invandringen, en samhällsekonomisk analys, men då hade man kommit fram till att artiklarna skulle bli för negativa därför att ‘ekvationen inte gick ihop’, och därför väljer man att inte publicera det. Dvs man vet att samhällsekonomin inte går ihop i mediahusen vare sig för klimatmålen eller med ulandsinvandringen. Jag nöjer mig med den förklaringen, jag blev inte alls förvånad eller det minsta upprörd. Att varna och oroa läsaren med ‘olösliga problem’ var inte deras tidningsprodukts syfte. Och det är såklart också därför som ny media växer fram därför att folk trots allt börjat oroa sig för verkligheten även om gammelmedia väljer att inte skriva om den.

        Liked by 1 person

    1. Ett ord i rättan tid om förljugenheten och indoktrineringen inom journalistiken i svensk media i dag . Skönt att se en människa med ryggrad . Tyvärr är ni alldeles för få , har dock en känsla att pendeln håller på att svänga , att fler och fler journalister vill lösa sin pakt med djävulen´ . Ett förljuget samvete kan inte tåla hur mycket som helst , eller . . . ? Tack Anna and keep up the good work 🙂

      Liked by 4 people

  1. Tack så mycket för din text! Väldigt viktig, väldigt obehaglig, väldigt läsvärd! Den visar hur det kan se ut på en redaktion i dagens Sverige idag: Hur journalister begränsas i sitt uppdrag och i sin roll som sökare efter sanningen på grund av en agenda. Tack för inblicken som du ger kring hur det kan vara! Fortsätt stå upp för det du tror på och ditt skrivande!

    Liked by 3 people

  2. Det är sånt här som fått flera journalister att sluta. F.d.nyhetschefen på Kvällsposten, Ingrid Carlqvist t.ex. Synd vi inte har fler riktiga journalister inom fulmedia. Ni behövs, och det är bra att ta ställning för yttrandefriheten.

    Liked by 4 people

  3. Jag har en stilla undran:
    Vem eller vilka tjänar på detta ?
    Vem eller vilka ligger bakom att det skall mörkas, förtigas och ljugas för gemene man ?
    Jag tror -kanske i min fantasi- att de flesta människor som ljugit eller bedragit till syvende och sist står med skammen.
    Sanningen är alltid det bästa vapnet, oavsett..
    En annan sak man likaså förundras över är det om att alla ”kändisar” är så fantastiskt lyhörda ihop med de som kallar sig journalister….Är ”kändisarna” så förbaskat mediak-ta så att de hellre ser sitt land förstöras av en hop lögnaktiga journalister och tillika ett politikerpack utan vett och bildning.

    Heder åt de journalister, kändisar, politiker, debattörer och andra människor som kämpar för Sverige och dess fortsatta existens.

    Liked by 3 people

    1. Jag tror Mats att denna fanatiska falska godhetsepedimi som rör sig inom media och showbusiness helt enkelt är en sorts ny religion inom dessa kretsar. Om man inte bekänner sig till detta beteende är man en sorts kättare som skall uteslutas och bespottas. Då är det ju så mycket lättare för dem att istället tävla om sin godhet och ställa sig i rampljuset, som ju både är spelad och egentligen inte speciellt god alls. Det märks ju att ibland kan de inte få nog av att exponera sin politiska korrekthet och sitt totala ljugande kring migrationen, kriminalpolitiken, feminismen och minoriteterna. De lever i denna förvirrade värld som bygger på spelade känslor och lögner.

      Liked by 2 people

  4. Tack för din välskrivna och korrekta beskrivning av den röta som i många år kännetecknat den presstituerade kår som matar landets medborgare med lögner. Ditt mod och din yrkesetiska inställning till hur en journalist bör agera är beundransvärd! Förhoppningsvis finns det ännu här och där liknande personer inom media.

    Liked by 2 people

  5. valdigt nyttig att lasa dina upplevelser om hur det blir nar opinion och politik flyttar fran ledarsidorna till att bli tidningens allmanna politik.
    Heder at ditt starka reportage.

    Gilla

  6. Fortsätt kämpa! FN agenda 2030 ( The new World order) som våra politiker skrivit på tillsammans med 200 länder! De våra folk valda kommer införas kommunist styre och polisstat det är FN agenda 2030! FN blir vår världsregering! VI förlorar all möjlighet att påverka våra liv här i norden! EU var bara början!

    Liked by 1 person

  7. ”When people know good as good other things become bad.” Lao Tzu. M.a.o. när människor vet hur de ska bete sig så vet de också när folk har fel åsikter.

    Människorna som vet hur de ska bete sig är ett skämt. Om de hade varit ‘goda’ så hade de inte behövt försöka vara det samtidigt som de smäller till andra med baksidan utav handen. Om de försöker att uppföra sig eller uppfostra andra så är det en tydlig indikation på att de känner en avsaknad utav godhet.

    De är desperata att bevisa att de är ‘goda’ just därför att de inte är det och det är en sanning som ingen kan känna sig bekväm med.

    Jag kom hit via axpixlat. Jag vet inte hur du jobbar idag. men Sverige behöva nya tidningar som skriver riktig journalistik så jag hoppas att du hittar något sätt att göra det på.

    Liked by 2 people

  8. Ja sannerligen, Sverige en fullgången demokratur. Demokraturen Sverige uppmärksammades först och kritiserades publikt av skriftställaren Vilhelm Moberg i debattartikel DN år 1965 – ”I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps.”

    Gilla

  9. Fem typiska kriterier för en svensk V/MP-journalist.

    Hycklare: Vurmar för den sk mångkulturen, medan de själva bor i etniskt svenska områden som
    te x på Södermalm eller Bromma.

    Ideologiskt hjärntvättade: Anders Lindberg på Aftonbladet är ett bra exempel.
    Att journalistutbildningen har förlagts till Södertörn är inte direkt någon slump. https://www.youtube.com/watch?v=Qd1SVUXFgr8

    Kronisk skitnödiga: Så fort någon ifrågasätter deras politiska agenda så hävdar de att de drabbas
    av näthat eller när någon kändis eller någon enskild lokal politiker har sagt något opassande så ska ”hen” hängas ut.

    Otacksamma till tusen: Skyller sina personliga problem på andra och det svenska samhället i synnerhet. Eget ansvar ingår inte i deras värld. Taskig uppväxt kan också ha en del i detta.

    Självgoda: De anser själva att de står över alla andra och samhällsutvecklingen. Att allting kretsar kring dom och beter sig som småbarn på Twitter.

    Liked by 1 person

    1. Journalister i allmänhet är curlade svaga egenkära människor med ytterst liten kunskap om världen dom lever i. Dom är självupptagna och egenkära, har perspektiv som små barn. Deras mentala nivå uppgår ungefär till gymnasienivå. Precis som tonåringar saknar dom självkritik och ser världen i svart-vitt. Dom är störst bäst och vackrast bara av den anledning att dom anser sig vara det det. Det är svårt för att inte säga omöjligt att diskutera med sådana människor som inte känner till världen utanför tonåringens begränsade perspektiv. Anders Lindberg är ett bra exempel på denna absoluta bottennivå. Det hann skriver är skrivet för barn på samma nivå som han själv. I hans lilla egotrippade värld är han solen på himlen som får alla andra himlakroppar att förblekna. Hans obekymrade enögda pladder har klar anstrykning av mytomani.

      Liked by 1 person

  10. Däremot skulle du nog ha undvikit ”jargongen”. Om du ska skriva mer om det här, tycker jag att du ska skriva vad som faktiskt sägs, hur det kändes då och vilka ord som användes. För du lär inte ha tänkt ”åsiktskorridoren”, och jag antar att journalister inte ordagrant säger att de ska ”mörka” när invandrare begår brott?

    Eller vad vet jag, förresten…

    Gilla

  11. Varför är jag inte ett dugg förvånad? Den agenda som beskrivs i det här inlägget, genomsyrar journalistiken i vårt sjuka land. Ta t.ex SVT, där pösmunkar till nyhetsuppläsare vid mer än ett tillfälle benämnt sig själva som ”nyhetsankare” – något som gör mig spyfärdig, när jag dagligen kan ta del av det arbete som seriösa nyhetsuppläsare och programledare utanför vår svenska ankdamm utför. SVT´s vinklade och tendentiösa intervjuer, där mest ”snacketid” tillåtes den som har samma ideologiska kompass som moderatorn, har blivit legio och gjort nyhetsredaktionerna till megafoner för testuggande människor som inte har en sucks aning om villkoren för den lilla människan i vårt samhälle.

    Liked by 1 person

  12. Oerhört glädjande att läsa vad du skriver fast jag har vetat detta sedan många år tillbaka. Har helt slutat att läsa svenska tidningar, lyssna på svensk radio och titta på svenska tv-kanaler av den enkla anledning att de lurar mig. Finns så många bra alternativ som håller hög klass och de lurar mig inte.

    Liked by 2 people

  13. Norges journalistkår är allt annat än nådiga när de skall tala om den svenska kåren. Fega kräk som drar skam över journalistkåren, medlöpare, förrädare är några av de ord jag sett.

    Du borde nästan namnge dessa svin som inte vill sköta sitt yrke.

    Liked by 1 person

  14. Bra att sanningen kommer fram. Även om det redan är mer eller mindre allmänt känt att journalister lever på att ljuga. Jag slutade konsumera svensk nyhetsmedia för flera år sedan. Finns mer sanningsenlig utländsk media.

    Liked by 2 people

  15. Modigt skrivet, Anna! Fantastiskt med journalister som står upp för sanningen!
    Smutskastandet av SD har dessutom troligen haft mest motsatt effekt – och nu är de starkare än nånsin.

    Liked by 2 people

    1. Att man inte blir betraktad som en riktig journalist enbart för att man skriver som det är låter i mina öron som varandes helt otroligt. Men jag misstror INTE skribenten, man lär sig att så småningom läsa mellan raderna, att förstå vad man utelämnar, vad man ”glömmer bort” och det är inte lite det.
      Klassiker är ju ”inget signalement är också ett signalement”
      Minns våldtäkten på en finlandsfärja för något år sedan, en känd kvällstidning envisades länge med att förövarna var svenskar.
      EN av dem hade lyckats få sig ett svenskt medborgarskap! ALLA var invandrare från länder med ”antikverad” kvinnosyn..
      En ”journalist” av idag ska tydligen för att betraktas som en äkta sådan inte vara en referent av verkligheten utan en folkuppfostrare..

      Liked by 1 person

  16. Så märkligt att jag på åtta år inte upplevt något av det du beskriver. ”Svamlande om etiska regler”. Seriös journalist du verkar ha varit som beskriver det så…

    Gilla

  17. Hej.

    Ett skämt jag hört från utlandet lyder såhär:

    ”In Sweden, you cannot arrest anti-establishment journalists.”

    Med vilket menas att det finns inga. Du och ett fåtal andra är väl undantaget som bekräftar regeln. Ta hand om dig – snart är det val igen och både Afa och Expo och andra stormtrupper med kopplingar till Seppuku Media och Researchgruppen mobiliserar för karaktärsmord och smutskastningskampanjer.

    Med igenkännande från min egen yrkeskår,
    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Liked by 1 person

  18. Som läsare av SLA och SN är jag inte det minsta förvånad av att höra ditt vittnesmål från redaktionen. Värre lokaltidningar kan man knappast ha. SLA:s förre chefredaktör var en synnerligen obehaglig människa av alla hans hatfyllda ledare att döma. SN har som agenda att glorifiera alla avvikande element i lokalsamhället. Finns det en artikel i numret som är läsvärd får man skatta sig lycklig.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s