Yttrandefrihet i fara – hatpredikanter går bra men inte oppositionell tidning

Det är illa ställt med yttrandefriheten i Sverige. Bokmässan välkomnar moské som anlitar hatpredikant (se klipp ovan) men portar alternativ tidning efter vänsterdrev.

Bokmässans beslut att ta tillbaka välkomnandet av Nya Tider/AlternaMedias på årets Bokmässa är allvarligt. Förlaget Nya Tider/AlternaMedia skulle lansera en bok om Estonia av Stefan Torssell. Nya Tider startade 2012 och är den enda av de alternativa medierna som är papperstidning och har statligt presstöd. Ingen av deras artiklar har blivit dragna inför domstol. Men enligt vissa har eller har tidningen haft högerextrema kopplingar.

Att Bokmässan däremot välkomnar islamister gör det hela riktigt hycklande. Det är den islamistkopplade moskén Imam Ali Islamic Center i Järfälla som medverkar igen.

Förra året bjöd moskén Imam Ali Islamic Center in Farrouk Sekaleshfar, som hävdar att homosexuella måste dödas, vilket också görs i islamiska länder där sharia råder. De kastas ifrån hustak eller hängs i lyktstolpar.

Islamister går alltså bra. Men Nya Tider/Alterna Media och deras läsare får inte ta del av yttrandefriheten, som ironiskt nog är Bokmässans tema i år.

En annan person som fått känna på att yttrandefriheten är i fara är författaren och ledarskribenten Hanna Gadban, som skrivit en kritisk bok om radikal islam, Min Jihad. Hon berättar att hon är dödshotad och har fått gå under jorden.

”Finns yttrandefriheten bara på pappret?” säger hon enligt tidningen Södermanlands nyheter och ”Aldrig trodde jag att jag skulle behöva bära överfallslarm i ett land som är demokratiskt”.

Se på Lars Wilks tillvaro, för att han har ritat karikatyrer. Vem skulle våga teckna eller publicera dem idag?

Att yttrandefriheten beskärs märks även i mediaklimatet, där bara vissa åsikter och fakta får komma fram. Under lång tid har media konsekvent tagit upp positiva aspekter med den stora invandringen, samtidigt som man lika konsekvent undanhållit de negativa konsekvenserna. Detta görs med olika metoder och exemplen är otaliga. Ett är att i princip aldrig skriva ut om en brottsling har en annan etnisk bakgrund. Man kan till och med vitpixla om brottslingen är mörk för att det ska se ut som om han är vit.

När media skrev varianter på rubriken ”åtta svenska män gruppvåldtog på färja”, var det ett bottennapp. Det blev pinsamt då bara en enda av de misstänkta förövarna ens hade svenskt medborgarskap, och även denne var av utländskt ursprung.

Ett annat exempel är mörkandet av sexövergreppen på tonårsflickor på den nu aktuella ungdomsfestivalen We Are Sthlm. Både Polisen och Dagens Nyheter fick information om ett helt nytt beteende förra året, övergrepp i grupp på väldigt unga flickor, men gick inte ut med informationen förrän Köln-övergreppen blev kända och de avslöjades av Nyheter Idag.

Enligt en intern polisrapport var 100 procent av gärningsmännen av utländskt ursprung. I helgen avslutas årets festival och hittills har fler än dubbelt så många sexbrott anmälts som förra året.

Mörkandet och den snedvridna bilden gör att människor inte får en sann bild av verkligheten. Det skapar offer och att låta minderåriga tonårsflickor ta smällen är vidrigt.

Det är upp till var och en att studera tidningen Nya Tider för att se om det finns något oegentligt i den. Min gissning är i alla fall att tidningen kommer att få ett uppsving av prenumeranter efter bokmässe-debaclet.

Det kokar i Mariestad – våldtäktssommaren 2016

Vingsjön, Axvall 2016

Sommaren 2016 går till historien som våldtäktsommaren. Sommaren då konsekvenserna av massinvandringen av speciellt unga män från Mellanöstern och Afrika blev synlig för  många fler i vårt land. Sexuella ofredanden på festivaler har ökat från 10 anmälningar till 111 på ett år, en tiodubbling. I Kalmar län fick polisen under en vecka in tre anmälningar om gruppvåldtäkt och en anmälan om försök till gruppvåldtäkt, där sex män överföll en kvinna som räddades av tre andra.

I den lilla lugna staden Mariestad har det kokat av indignation sedan i april, alltsedan barnvåldtäkten på en 13-åring i Sjöhagsparken.

I början av juli skedde en ny barnvåldtäkt på en 14-årig flicka, av två unga män. I slutet av juli var det dags igen, en 20-årig Mariestadskvinna polisanmälde gruppvåldtäkt av två  män som inte pratade svenska.

Några dagar senare gick tre män till attack mot ett ensamkommande-boende och krossade elva fönsterrutor. Ingen kom till skada, men männen ska ha ropat ”sluta att våldta våra svenska tjejer” i samband med attacken.

Enligt en väl delad insändare av Inger Dernroth, pensionerad journalist och god man för ensamkommande sedan fem år, har barnvåldtäkten av 13-åringen väckt ett raseri av sällan skådat slag.

”Det som främst utlöste raseriet var att våldtäktsmannen som straff fick skyddstillsyn i 18 månader i stället för fängelse och utvisning, som allmänheten nog hade väntat sig.”

Åklagaren avstod från att yrka på utvisning, enligt Mariestads-Tidningen, därför att ”Han hade trots allt etablerat sig väl i landet och det gick bra för honom. Då kändes det oskäligt att yrka på utvisning”.

Inger Dernroth fortsätter.

”När jag läser domen inser jag, inte oväntat, att den dömde killen inte har förstått särskilt mycket om vilka lagar och regler vi har i Sverige. Han anser inte att han har någon som helst skuld i det inträffade, utan skyller på sitt offer.”/…/ ”Vad beror det då på, att våldtäktsmannen inte förstår och inser? Jo, trots att han har vistats i Sverige i tre år och bott på ett asylboende, verkar han inte veta mycket om de skyldigheter han har och vilka normer och krav som gäller i vårt land.”

/…/

”I stället för ånger hävdar han och hans advokat att han egentligen är tre år yngre än 20, som det står på hans uppehållstillstånd.”

Vi som följer debatten vet att detta är ett vanligt scenario. Många förövare går fria eller får  milda straff på grund av sin påstått låga ålder.

De nordafrikanska män som begick en grym gruppvåldtäkt vid Fåfängan på Södermalm uppgav låg ålder med följden att tre dömdes till sluten ungdomsvård och en fjärde gick fri. Det har nu visat sig att en av männen enligt Interpol var över 20 år.

Inger Dernroth anser att det förekommer ”ett mesande utan like med dessa ungdomar”. Hon talar om att man måste ställa mera krav på dessa killar samt ge introduktion direkt vid ankomsten. Tyvärr tror jag inte det räcker med information.

Sverige tog emot 35 000 ensamkommande bara förra året, vilket är hälften av vad alla övriga EU-länder har tagit emot. Det olyckliga överskottet av unga män skapar i sig våld och då de flesta ensamkommande uppger åldern 16 eller 17 år  beräknas det finnas 165 pojkar per 100 flickor i åldersgruppen 13-17 år redan i år. Stora kulturskillnader bidrar till att männen har svårt att hitta en partner, att integreras och etablera sig. Familjer från samma kultur som bor i Sverige vill ogärna gifta bort döttrar till män utan familj eller känd historia.

Mest tragiskt är det för svenska flickor och kvinnor vars frihet nu beskärs. Våldtäkter och ofredande av invandrade män i grupp blir rubriker i princip varje dag. Övergrepp som begås varje tid på dygnet, på platser som tidigare ansetts säkra, över hela landet.

Lägg därtill ett rättsväsende som i få fall, 22 procent (RUT Rapport 2015:2032), yrkar på utvisning efter sexbrott. Ett exempel är en överfallsvåldtäkt i Falköping där en eritrean körde upp sin knytnäve och eventuellt även en flaska i underlivet på offret. Rätten ansåg  inte att brottet var tillräckligt grovt för utvisning.

Lagändringar måste till. Kan man begå en grym våldtäkt ska man också straffas i paritet med det. Inte ges några månaders skyddstillsyn. Utvisning måste ske i de fall det är möjligt.

Straffet måste uppfattas som rättmätigt av offren och deras familjer, som fått sina liv slagna i spillror. Hårdare straff kan även fungera avskräckande. Nu ses svenskt rättsväsende som svagt och del av en kultur helt ur stånd att skydda sina kvinnor. Kulturkrocken är gigantisk mellan det svenska samhället och män från dysfunktionella samhällen som är mycket farliga för kvinnor, vilket bland annat professor Karl Olov Arnstberg utvecklar här.

När jag läser om allt grovt övervåld bland annat i samband med våldtäkter, funderar jag på Linda Staafs uttalande, chef för polisens underrättelseenhet på Nationella Operativa Avdelningen: ”Nyanländas överrepresentation i olika former av sexuella övergrepp kan bero på att de har en annan kvinnosyn än majoritetsbefolkningen, men också på att de faktiskt har en helt annan människosyn”.

Det är bråttom nu. Annars är risken att alltfler svenska kvinnor utsätts för grovt sexuellt våld, samtidigt som fler män får nog och tar lagen i egna händer.

 

 

 

Att fortsätta uppmuntra ”ankarbarn” är inte humant

 

Lokaltidningen har ännu en artikelserie på temat ”de flyr för sina liv”, synbarligen iscensatt för att vi ska tycka synd om, ”ta ansvar” och fortsätta vilja betala med våra skattepengar. Den här gången hade man valt att lyfta fram de ensamkommande flickorna.

Zahra från Afghanistan, då 14 år, flydde med hela familjen, mamma, pappa och två systrar till Pakistan. Sedan fick hon veta att hon måste åka vidare, ensam. Smugglare betalades och Zahra uppger att hon varken hade något val eller fick förklaring till varför.

Troligtvis därför att det inte fanns någon ung man som kunde göra resan till Sverige som ankarbarn. Zahra offrades för att hela familjen skulle kunna komma till Sverige.

Zahra utstod gud vet vad under åtta nio månader och uppger att ”hon dog”under resan. Var och en kan föreställa sig vad en ensam 14-årig flicka kan råka ut för i länder och kulturer där en kvinna inte är värd mer än en slav och där en ensam kvinna utan manligt sällskap ses som en hora och fritt villebråd.

I artikelserien berättar man även att Unicef kritiserar Sverige för att inte klara av att ta hand om flickorna som kommer. Man kan inte skydda dem ordentligt på asylboendena.

”Olämpliga boendearrangemang – till exempel när ensamma flickor placerats i gruppboenden med pojkar eller uppslitande förflyttningar-/…/”

Inte nog med att Sverige ska ha råd att ta emot alla dessa ensamma, för minimum 2900 kronor per dygn, vi ska också klara att hålla dem åtskilda från hotfulla män från deras egen kultur.

Det är Sveriges regering som genom sin politik uppmuntrar att familjer från dysfunktionella tredje världen-länder skickar fler unga människor att genomlida en sådan resa. När man lockar med höga bidrag från dag ett för hela familjer på livstid, utan motprestation, blir det ett oemotståndligt lockbete. När bidragen är högre, ålderskontrollerna obefintliga och det lönar sig att skicka iväg sina unga, ja då blir det rekordstor invandring till just Sverige.

Jag känner flera personer som jobbar som gode män och i övrigt inom asylindustrin och har hört många berättelser om hur de ensamkommande ungdomarna och unga vuxna har farit illa på resan. Några berättelser tangerar det som Zahra berättar om – att ”de dog”, det är för traumatiskt att minnas, de vill inte prata om vad som hänt. I Afghanistan finns förutom bottenlös diskriminering av kvinnor också den motbjudande sedvänjan att sexutnyttja unga pojkar som jag tidigare skrivit om här.

Att offra ett barn för att hela familjen ska få högre levnadsstandard och en framtid ses av vissa som naturligt. För oss i Sverige är det stötande och borde stoppas omgående, särskilt när det blir på bekostnad av ett sämre samhälle för våra egna barn och barnbarn.

Höga skattehöjningar ser ut att vänta för att kunna finansiera migrationen och alla ensamkommande. Enligt siffror från EU sökte sig nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, till just Sverige. Förra året tog Sverige emot 35 000 ensamma, varav cirka 3000 var flickor.

Vårt välfärdssystem tål inte i längden en obalans där det betalas ut i högre utsträckning som det sätts in. Även om åtdragningar på migrationspolitiken har skett kommer fortfarande runt 500 asylsökanden i veckan. I Migrationsverkets senaste  prognos, mittenalternativet, beräknas det komma 60 000 asylsökanden i år, eller en stad av Skövdes storlek.

Zahra i artikeln berättar om att hon skickades iväg av familjen som nu väntar i Pakistan på att hon ska ta dem hit. Hon är alltså inte ensam. Hela familjen finns. Men de valde att offra henne för ett liv i ekonomisk trygghet.

Det är inte heller ett giltigt asylskäl att vara ”barn” eller att vilja få ett bättre liv. Det finns hur många sådana här historier som helst, se bland annat Merit Wagers blogg.

Att genom politiken fortsätta bidra till att fler unga flickor och pojkar skickas iväg som ankarbarn är inte humant – tvärtom.

Tidningen SkLT censurerade Melissa Toumas vittnesmål

Lokaltidningen ställs ovan till svars av Feministinspektionen för att ha mörkat arabiskt ursprung på sex män som ofredade en Skövdetjej.

Allt började med  Melissa Toumas skrämmande upplevelser i Göteborg på midsommarafton när hon blev omringad, smygfotad och förföljd av sex unga män på spårvagnen mitt på ljusa dan. Händelsen omskrevs i flera stora tidningar, samt lokalt.

Så här beskriver SkLT, Skaraborgs Läns Tidning, en av berättelsens mest avgörande detaljer, enligt Melissas eget vittnesmål:

http://www.skaraborgslanstidning.se/article/melissa-fran-skovde-hotades-i-goteborg/

”– Han sa ”Vi har henne. Hon har ljusbrunt hår, stora läppar, och fina ögon”. Han förklarade exakt hur jag såg ut, det var det äckligaste med hela den här händelsen, säger Melissa.”

Men Nyheter 24 hade med ytterligare information:

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/852076-melissa-17-blev-ofredad-och-hotad-pa-sparvagnen-nu-vill-hon-varna-andra

Här berättar Melissa att den mest aggressive pratade arabiska med någon i telefon och trodde att hon inte förstod och det var då hon blev riktigt rädd.

”– Vi har henne nu. Hon har ljusbrunt hår, stora läppar och fina ögon. Det känns som att vinna på lotto! sa mannen till någon i telefon på arabiska enligt Melissa.

Han hade ingen aning om att hon själv pratar arabiska och förstod varje ord. Nu blev hon riktigt rädd och tittade chockat på honom, varpå han sa på svenska att hon är väldigt vacker.”

Varför föll den informationen bort som offret själv tyckte var mest skrämmande?

Ansvarig utgivare Marie Johansson Flyckt på SkLT gör det tydligt i intervjun ovan att det handlar om att inte berätta för svenska folket vem som utför den här typen av råa angrepp mot ensamma kvinnor, för att man då pekar ut en hel grupp med unga män som talar arabiska, vilket skulle spä på fördomar.

Vad är det som gör att media inte tror att svenskar klarar av att skilja på individ och grupp? Vad är det som gör att man inte vill ge svenskarna verktyg att urskilja mönster och förstå samhällsfenomen?

Vad hände med att rapportera konsekvensneutralt?

Detta agerande föder bara misstro, ilska och fördomar, samt skjuter medias förtroende i sank ytterligare.

 

 

 

Festivalsexattackerna – ett gigantiskt svek

 

Facit från två festivaler:

På Bråvallafestivalen i Norrköping anmäldes fem våldtäkter och tolv fall av sexuellt ofredande. På musikfestivalen Putte i Parken i Karlstad anmäldes 24 fall av sexuellt ofredande och det yngsta offret är bara 12 år.

Uppgiften från polisen att förövarna var gäng med unga ensamkommande togs tillbaka under måndagen.

Och ändå, medias krumbuktande för att i det längsta undvika att skriva annat än ”män”, att ”vi har alltid haft tafsande” och att ”fler anmäler”.

Låt oss se vad polisens egen utredning för åren 2011-2016 säger: 

”I de fall där brotten utförts av gärningsmän i en större grupp på offentlig plats och i simhallar har gärningsmännen främst varit ungdomar som söker eller nyligen fått asyl i Sverige.”

”De anmälningar som inkommit under 2015 och 2016 visade att flickor 14-15 år gamla varit mest utsatta.”

Flickorna uppger att det var särskilt chockerande och skrämmande när angreppen utförts i grupp.

”Efter nyårsnatten 2015 och 2016 anmäldes i Tyskland drygt 1500 brott av sexuella ofredanden eller en kombination av stöld och sexuella övergrepp. Övergreppen skedde i flera tyska delstater och de flesta misstänkta beskrevs som utländska män som agerade i grupp.”

Rikspolischef Dan Eliassons försvarade i Aktuellt under måndagen sina skrattretande armband som ska kartlägga för att komma mer tillrätta med problemen nästa år. Och i år?

Polisen visste vad som hänt på festivalen We are Stockholm redan 2014 och visste att det sannolikt skulle upprepas 2015, men försökte dölja det för att inte spela Sverigedemokraterna i händerna. Det var tack vare Köln-uppståndelsen vid nyår som taharrush-tafsandet och övergreppen lyftes upp i ljuset.

Det är ett gigantiskt svek att mörka vad som händer. Våra unga måste kunna navigera i verkligheten och föräldrar måste få ta ställning till vad de utsätter sina barn för.

I SVT Debatt under måndagen var det en mur av konsensus om att problemet gällde ”alla män”. Per Gudmundsson och Ann Heberlein var de enda som pekade på vikten att se vilka förövarna är, ofta män från Afganistan, Somalia och Eritrea.

Heberlein påpekade det häpnadsväckande i att tro att problemet är lika utbrett hos en svensk man som någon från Afghanistan. Dessutom sa Heberlein att hennes tonårsdöttrar lever ett mycket mer begränsat liv än vad hon gjorde i samma ålder. Att kvinnors livsrum och frihet har beskurits.

Några unga tjejer berättade att de i skolan var rädda och hela tiden utsattes för sexuella kränkningar men att ingen vuxen stod upp för dem, utan det skojades bort. Denna skrämmande information rann av som vatten på en gås på programledaren.

Nu ska vakter förstärka och  kvinnojourer medverka på den kommande Peace and love-festivalen i Borlänge. Festivalbesökande tjejer uppger att de inte längre vågar ha kjol och klänning.

Verkligheten börjar komma ikapp. Vi sitter med en gigantisk kulturkrock som inte förbättras av det stora överskottet av unga män.

Så journalister – sluta mörka och börja göra ert jobb och informera allmänheten om vad som verkligen händer. Föräldrar – se verkligheten i vitögat. Vårt svenska sätt med tillit och avspända relationer mellan könen är starkt hotat.

Och avgå Dan Eliasson, du tar inte ditt uppdrag på allvar utan offrar svenska flickor och kvinnor.

 

Kvinnojourerna fulla med utländska kvinnor

På årets GRÄV-seminarium var Aftonbladet-journalisten Kerstin Weigl en av föreläsarna. Där  berättade hon om arbetet med sin prisbelönta sju år långa granskning av dödligt våld mot kvinnor i nära relationer. Hon har även uppmärksammat hur våldet påverkar barnen som blir kvar när mamma mördats.

Men hon berättade inte i föredraget hur stor del av de dödade som var invandrarkvinnor eller om förövaren hade invandrarbakgrund. Hur stor del av det dödliga våldet som utländska män eller män med invandrarbakgrund står för var en frånvarande frågeställning.

En stor miss enligt mig och ytterligare ett bevis för att media mörkar negativa konsekvenser av asylinvandringen.

Dock sa hon mot slutet att ”kvinnor som inte varit så länge i Sverige var överrepresenterade” och att det är ett spår man borde titta närmare på.

För ett tag sedan fick jag höra av en bekant som hade kontakt med kvinnojouren i en ort i Mellansverige att i princip alla kvinnor var utländska.

Vad händer med misshandlade svenska kvinnor när de få platserna är upptagna med utländska kvinnor?

Enligt min källa hade man telefonkontakt med dem. Man räknade väl helt enkelt med att de fick klara sig själva. De hade troligtvis ändå ett visst försprång framför utländska kvinnor, med ett hårdare förtryck och ett många gånger obefintligt nätverk, verkade resonemanget gå.

Det är detta som kallas undanträngningseffekter. Våldet mot de svenska kvinnorna har inte minskat, däremot har det tillkommit en grupp med enorma problem, problem som vi sannolikt inte ens ser den fulla vidden av än.

När jag jobbade på redaktionen i Skövde skrev jag artiklar om kvinnojourerna. De som arbetade där bekräftade, för ett par år sedan, att vart femte samtal till kvinnojourerna i Sverige handlade om heder. Jag kan tänka mig att den siffran har stigit efter den stora mängd migranter som kommit, särskilt senaste två rekordåren.

Att man har börjat uppmärksamma att kvinnor trakasseras, våldtas och misshandlas på asylboenden är bra. Hur man nu kunde tro att det skulle fungera där, när man samtidigt för första gången i Sverige diskuterar könssegregering på badhus, på grund av alla problem med tafsande utländska män.

Frågan är bara hur vårt samhälle på sikt ska kunna klara av dessa problem man nu bygger in på grund av den stora asylinvandringen.

 

 

Hemliga asylboenden och folkhem för fattiga

Ett modulhus på hjul utanför Bert Karlssons asylboende Stora Ekeberg.

Lokaltidningen berättar att Migrationsverket har gjort klart en ny upphandling och det kommer 4000 asylsökande till Skaraborg. Fördelningen ska vara mer långsiktig än tidigare, på tre år. I vanlig ordning är det hemligt var de upphandlade boendena finns på grund av “risk för brandattentat”.

Få bränder är dock anlagda utifrån. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap visar att bara elva procent av 180 bränder är anlagda utifrån. Resten är orsakade inifrån boendena, ofta genom olyckor med matlagning.

Orten Lundsbrunn i Götene kommun fördubblades över en natt i höstas, när den anrika kurorten blev ett av landets största asylboenden med strax under 900 asylsökanden. I vanlig ordning fick inte kommuninvånare och politiker veta något förrän efter beslutet tagits.

Numera tillhör Götene kommun de 20 av landets 291 kommuner som har tagit emot så många asylsökanden i förhållande till sin folkmängd att verket har använt en särskild beräkning för att ta hänsyn till detta.

Bostadsbristen tvingar fram nya lösningar. Modulhus vid skolor diskuteras i Stockholm. Svensk Webbtelevision visar filmmaterial från möten med stadsdelsnämnder där frustrerade kommuninvånare talar om förlorad trygghet och om att bli överkörda.

Utanför Skara tänker Bert Karlsson bygga en trailer-park med modulhus vid sitt asylboende Stora Ekeberg. Han planerar att bygga 25 bostäder som ska expandera till 100 under hösten, med plats för max åtta personer i varje. Modulhusen på hjul ska byggas i Polen, säljas över landet och lösa Sveriges bostadsproblem, enligt Bert Karlsson, som planerar stort. Han tänker sig trailer-parker över hela Sverige med 150-200 bostäder på varje ställe.

För ett tag sedan skrev PM Nilsson i Dagens Industri om dessa Berts planerade ministäder och kallade det ett blivande folkhemsbygge. PM Nilsson drar en parallell till USAs utbredda trailer-boende för fattiga och att den svenska regeringen har förutspått att 980 000 personer kommer att vara beroende av bidrag 2020.

Bert Karlsson bygger framtidens enkla boende för låginkomsttagare med ett ”osvikligt sinne för trend och skala”, skriver PM Nilsson.

Första delen av Berts modulbygge har klubbats igenom av byggnadsnämnden i Skara utan att politikerna, vad det verkar, har gjort någon konsekvensanalys. Inga lösningar beträffande infrastruktur, avlopp, vatten, skolor, förskolor, vårdcentraler och tandvård till den nya ministaden.

Hur det kommer att bli är det ingen makthavare som har gett svar på. Men vi kan räkna med att få leva i ett förändrat samhälle.

Taharrush våldtäktslek och tafsande – nu även i Skara

“Tjejer omringades av tafsande killar.”

Det är rubriken i dagens lokaltidning. Det var under niornas avslutningsfest på Skara Sommarland med 2100 deltagande ungdomar, som ett flertal tjejer har utsatts för tafsande killar.

Upprörda föräldrar har anmält. En mamma berättar att hennes dotter och en kamrat blev omringade på dansgolvet och att killarna skärmade av så att ingen utomstående såg vad som hände.

Därefter turades de om att tafsa på den instängda flickan, de hade även “kört upp händerna mellan benen på dem”.

Utredningsbefälet vid Lidköpingspolisen menar att det är svårt att utreda den här typen av brott. Men att det ändå är bra att anmäla för att offren kan få stöttning och att problemet uppmärksammas. “Det är ett problem som har blommat upp”, kommenterar han.

Arrangören Kjell Johansson har arrangerat “Sista natten me’ gänget” i många år och det här är första gången han hör talas om något ofredande.

“Det behöver pratas mer om hur unga killar beter sig mot unga tjejer”, säger han och “det är som om de här dumheterna har blivit en sport”.

Som vanligt pratar man om problemet utan att nämna kärnan. Det här kallas Taharrush och är ett välkänt fenomen i arabvärlden, uppmärksammat av väst vid exempelvis Tahrirtorget 2011 då journalisten Lara Logan nästan slets i bitar.

Läs mitt tidigare inlägg här om det och Taharrush som några tjejer råkade ut för i Norge. 

Våldtäktsleken Taharrush är något vi i Europa fick lära oss betydelsen av efter den enorma migrantvågen förra hösten. Köln, Kalmar och Kungsträdgården var några av platserna där våldtäktstafsandet skedde i stor skala.

Övergreppen skedde även på andra platser över Europa och vad jag förstår är det ännu inte utrett i vilken grad det var organiserat av någon eller några.

Att tusentals män över den europeiska kontinenten samlades på vissa platser under nyårsafton för att omringa, tafsa på, våldta, råna och misshandla kvinnor är anmärkningsvärt och en helt ny företeelse.

I Finland lyckades polisen genom ett tips avstyra ett tusental män tillresta till Helsingfors från att göra samma sak.

Det är dags att sluta blunda för dessa farliga avartsbeteenden som inte hör hemma i vår kultur.

 

 

 

 

Svenska Nationaldagen = Stora Mångkulturdagen

Det är ironiskt att den muslimska högtiden ramadan i år startar just idag, på Sveriges nationaldag. Sverige som i så mycket lägger sig platt för islams alla uttryck och som låter islam flytta fram positionerna inom snart sagt alla områden.

Idag då Sveriges nationaldagsfirande på många orter blivit en dag för politiker att åka ut till något invandrartätt område och att lämna ut diplom till “nya svenskar”.

Ännu ett tillfälle, då man lite ursäktande gömmer undan våra svenska traditioner och värderingar, för att istället koncentrera sig på mångkultur, med en ängslighet över att någon kanske känner sig kränkt annars.

I Tidaholm firades dagen med Mångkulturkalas liksom på många andra platser. Det ska också lagas mat från hela världens hörn och visas upp. Skulle de som kommit hit inte lära sig om oss svenskar denna dag istället för tvärtom?

I Vingåker hoppar man över nationaldagsfirandet i år, man “la krutet på Mångfaldsfestivalen”. På Vänsterpartiets officiella Facebook-sida kan man läsa ”Ramadan Mubarak” men inget om den svenska nationaldagen, skriver Nima Gholam Ali Pour. Varför är islam viktigare än den svenska nationalstaten för Vänsterpartiet?

Vi får liksom inte bejaka det som är svenskt. Jag minns de oroliga blickarna förra nationaldagen i Skara, då folk såg sig oroligt omkring innan de försiktigt viftade lite på de utdelade svenska pappersvimplarna.

Andra folk får vara stolta, samer, judar, kurder, norrmän. Men inte svenskar, i alla fall inte om man inte inkluderar all världens olika nationaliteter som kommit hit i samma definition.

Varför kan vi inte få ha vår nationaldag i fred?

Det ljumma och tvekande nationaldagsfirande har vi haft sedan lång tid tillbaka om man jämför med Norges bejakande festligheter och stolthet. Det är kanske därför vi så lättvindigt har låtit dagen intas av mångkulturfirande istället.

Ramadan ges stort utrymme eftersom månadsfirandet börjar just just idag. Ica hade till och med “glömt” att det var nationaldagen, men lyfte fram ramadan, vilket bland annat Tobbes medieblogg uppmärksammat. SvD skriver om en ny kampanj – prova på ramadan- som sägs vara mot extremism.

Motfrågan är ju: Varför inte prova att leva lite kristet eller sekulärt? Utan slöjor och könssegregering, med handskakning även med kvinnor.

Jag minns förra sommaren då det var ramadan under en sanslöst het fotbollscup. En ung muslim från Bert Karlssons asylboende hade spelat ett tag i tolvårslaget. Han ansträngde sig hårt i match efter match utan att varken äta eller ens dricka vatten.

Efter ett tag var vi föräldrar plågsamt medvetna om att vattnet som återställde vätskebalansen på de kämpande barnen inte gällde honom. Hans far hade förbjudit det och inget kunde få pojken att ändra sig.

Tränaren kämpade med om pojken skulle tas ur cupen eller inte. Till slut orkade inte pojken mer utan låg och skakade i skuggan. Som tur var återhämtade han sig. Men det förtog glädje över cupen att oroa sig över att pojken skulle få värmeslag bara utav ren idioti och otidsenliga regler, samt vår handfallenhet inför dem.

Vi har ett tungt arbete framför oss att ta tillbaka stoltheten över det svenska och stå för det. Och att kräva respekt för och anpassning till det som är vårt sätt.

Våra värderingar med demokrati, yttrandefrihet och frihet för barn och kvinnor är något vi ska vara enormt stolta över. Det är värderingar som har byggt hela västs välstånd och det goda samhälle vi har vuxit upp i.

Jag hissar min flagga för Sverige idag och för vår värdefulla svenska kultur.

 

”Snällhet” som blir farlig

Det pågår ett slag om verklighetsbeskrivningen. Ett slag som kan komma att få förödande konsekvenser om vi inte snart kan enas om problembilden.

Bilden på proffsdemonstranten med knuten näve illustrerar detta. Kvinnan som stiger fram mot det nazistiska demonstrationståget har “rätt hudfärg” och fotot sannolikt uttänkt att bli en parafras på ikonbilden med tanten som dänger handväskan mot skinnskallar. Säkert finns målsättningen att bli årets bild.

Men det är bilden på den skrattande invandraren som kastar sten på polisen som är den verkliga årets bild. Runt honom andra invandrarmän. Det syns tydligt att ingen av dem har den minsta respekt för polisen.

Två berättelser. Den ena fabricerad och ett försök att tillrättalägga och skapa en story som tar fokus från de verkliga händelserna. Att återföra till beskrivningen att högerextrema och rasism är det stora problemet i Sverige idag. Samma story som fått Mona Sahlin att undvika att arbeta tillräckligt med det islamistiska hotet.

Den andra en bild av nuläget i Sverige, tagen i samband med en demonstration i Eskilstuna 2012. Bilden av polisens vardag, den mardröm vi alla lever i, inte minst den del av befolkningen som är gisslan i dessa förorter, där räddningspersonal vägrar åka in utan beskydd. Den mardröm som myndigheterna har ansvar att hantera.

Svensk polis synliga åtgärdspaket efter stenkastning – kaffedrickande. Och som vanligt, frånvarande ledare, tysta ledare, flata ledare. Inrikesminister Ygeman ifrågasätter om vi ens har no go-zoner.

Denna “snällhet” skapar en allt allvarligare situation i landet. Många etablerade invandrare som känner till dessa kulturer varnar nu på bloggar och andra plattformar.

Bloggaren Kaziva skriver att

“Svenska och europeiska lagar är anpassade efter människor med svenska och europeiska värderingar, inte efter dessa idioter som tänker helt annorlunda”

och “om dessa män visste att de blev utvisade när de begick våldsbrott och det gick att återta medborgarskap, i alla fall under de första åren, då skulle detta växande problem snabbt försvinna.”

Hon varnar för att problemet blir värre eftersom “Sverige hellre belönar kriminella idioter än straffar dem. “

Bloggen Ledarsidorna.se berättar om en libanesisk minister, som ger Sverige rådet att:

“Ni måste gå in i varje hus och börja uppifrån och ner och rensa. Om ni vill vara snälla så internera dem på obestämd tid tills de begripit hur man uppför sig men har ni möjlighet så kasta ut dem, oavsett vilket öde som väntar dem. Det kommer bespara er eoner av tid och annat lidande.”

När nu Sverige har tagit emot ett stort antal – särskilt unga män – från de mest dysfunktionella länderna i världen, på mycket kort tid, då fungerar inte samma lagar som har fungerat under helt andra omständigheter.

Det är bråttom nu, att ändra på detta och att agera.